Nordiska Kashmir Organisationen har nära samarbete med Ghazala Peer som tidigare i vår hållit ett seminarium om halvänkor i Kashmir i föreningens regi. Just nu arbetar vi för att hjälpa kvinnor i området till ett bättre liv.  Tidskriften feministiskt perspektiv uppmärksammade seminariet. Här kommer valda delar ur artikeln.

”Jammu och Kashmir i Indien är en av världens mest militariserade regioner. Mellan 600.000 till 700.000 indiska soldater är stationerade i en region med drygt 11 miljoner invånare. Kvinnorna bär drabbatss hårdast. De våldtas och fängslas, deras män och söner försvinner. Feministiskt Perspektiv har träffat den kända [she is no celebrity btw] juristen, kvinnorättsaktivisten Gazala Peer under ett Sverigebesök i veckan.

– Konflikten i Kashmir påverkar både män och kvinnors liv. Den handlar om brotten mot de mänskliga rättigheterna men också mot kvinnors rättigheter. Kvinnor utsätts dessutom för sexualiserat våld. Vid undantagstillståndet [Armed Forces (Special Powers) Act] som råder i regionen, kan indisk polis och soldat, utan några som helst hinder eller konsekvenser, utföra razzior i privata hem, gripa och skjuta folk i hemmet och på gator, säger forskaren och aktivisten Gazala Peer som talade i ett möte i Stockholm. Peer forskar och skriver kring kvinnors motstånd i Kashmir.

Enligt Peer får polisen och militären obehindrat, på grund av påstått “misstänksamhet”, agera obehindrat mot civilbefolkningen. – De kan skjuta, gripa, husrannsakan eller vad de anser vara nödvändigt. Och det finns inga möjligheter att åtala poliser och militärer för något brott mot de civila. De njuter av total immunitet. Så i hela 24 år har ingen i Kashmir lyckats ställa någon polis eller militär till rätta för de brott de har varit anklagade för.

Kvinnor i indiska delen av Kashmir har utsatts för enorma våldsutövning under den långa blodiga konflikten mellan indiska militären och separatistiska rörelsen. Kvinnors del av konflikten har varit tortyr, våldtäkt, fängelse samt ekonomiskt beroende och extrem fattigdom då makar och fäder försvinner eller mördas. Men trots den hopplösa situationen har kvinnorna organiserat sig och deltagit i civilsamhällets motstånd. En av de främsta kampen kvinnorna driver handlar om våldtäkt samt de försvunna söner, döttrar och makar.  

  

Kashmirkonflikten handlar om en territoriell tvist mellan Indien, Kina och Pakistan samt en beväpnad motståndsrörelse som sedan 80-talet strider för självständighet. Indien hävdar Kashmir för att vara en integrerad del av Indien. Pakistan har anspråk över territoriet och menar att den muslimsk befolkade delen tillhör Pakistan. Konflikten har funnits sedan 1947 och tre krig har Indien och Pakistan gått igenom över tvisten. Militära konflikten i indiska Kashmirdalen bröt ut 1988-1989 med ett separatistuppror, demonstrationer och strejker. Flera beväpnade grupper, bland dem även fundamentalistiska islamister strider för självständighet eller anslutning till Pakistan. Majoriteten av folket i Jammu är hinduer, 30 procent muslimer. I Kashmirdalen bor 95 procent muslimer.

Kvinnors rörelsefrihet är mycket begränsad i Kashmir. Kvinnor vågar inte gå ut efter klockan fem på kvällen enligt Gazala Peer.

– Jag minns när vi som unga skulle passera en militär regemente som i min stad fanns det tre stycken, klädde vi oss extra täckande, så våra kroppsdelar inte syntes. Jag gick långa vägar till skolan för att inte passera lägret varje dag. Vi alla var rädda för att dras in i lägret, våldtas och mördas. Någonting som hände. Så hoten av sexuellt våld och mord definierar och formar kvinnors liv och rörelsefrihet. Så för kvinnor är sexuella våldet den mest förekommande våldet. Ockupanterna använder sexuella våldet som ett verktyg för att kontrollera regionen. Ett effektivt sätt att tvinga befolkningen till underordnad.

När militären slår till och går in bostäder för att våldta kvinnorna skyller de i regel på att det fanns misstänkte om vapeninnehav eller att kvinnorna gömde någon beväpnad, enligt Peer.

– För att förolämpa och demoralisera hela befolkningen våldtar de kvinnorna och med detta straffar de deras män. Det är en sort kollektivt bestraffning.

Kvinnors motstånd

Men kvinnor gör motstånd. De talar ut om det våld de utsätts för. 1994 bildades en organisation bestående av mödrar och fruar till de försvunna familjemedlemmarna. Varje månad samlas dessa kvinnor i en park, visar bilder på sina kära och protesterar. Men sällan får de någon mediebevakning eftersom staten inte tillåter detta. Initiativtagaren och internationellt kända Parveena Ahangar vars son är försvunnen sedan flera år tillbaka, har samlat uppgifter om de flesta försvunna människor i Kashmir. Hon gick dörr till dörr och talade med mödrar och fruar. Nu finns dokumenterade bevis om alla försvunna som indiska regeringen förnekade.

Forskaren Gazala Peer talar om ett fenomen som kallas för halv-änkor i Kashmir. De kvinnor vars män grips av militären och aldrig återvänder, deklareras heller som döda av staten. På det viset blir kvinnan inte änka enligt lagligt. Detta har enligt Peerskapat stora problem för kvinnorna.

– De kan inte gifta om sig och med deras försörjare ur bilden måste de försörja sin familj. Att vara en kvinna utan man men ändå inte änka påverkar kvinnornas status i samhället.

Så sent som år 2013 kom en fatwa från religiösa ledare i regionen som sade att kvinnorna ska räknas som änkor om deras män inte återfunnen efter sju år. Om han sitter fängslat ska kvinnan få ut skilsmässa och gifta om sig.

Peer har i sin forskning träffat många våldtäktsoffer. Hon berättar om en ung kvinna som drogs ur bilen i sin brudklänning och våldtogs framför brudgummen.

– En annan kvinna var 18 år när hon våldtogs av soldater. När jag pratade med henne som nu är gift och har barn, berättade hon om händelsen framför sin nuvarande svärfar. Det som är intressant med i regionen är att befolkningen skyller inte den sexuella våldet på kvinnorna. Medan de våldtagna unga kvinnor i andra delar av Indien blir utfrysta och ofta tar livet av sig, går Kashmiri kvinnorna ut och talar öppet om det som drabbat dem. Kvinnorna behandlas som krigsoffer och inte som skam.

 Gazala Peer säger att utifrån de fallen hon har granskat och genom sina egna aktiviteter, observerar hon en skillnad när det gäller kvinnors öde i Kashmir, i många fall om inte alla, ifrån liknande i resten av Indien. Kashmir är befolkat med fattiga muslimer. Kriget och militariseringen har lett till mer fattigdom och religiös identitet har blivit stark. Men detta, anser hon, har inte i större sammanhang, lett till att folk lämnar de våldtagna och utsatta kvinnorna försvarslösa eller stöta ut dem ur samhällets beskydd. Tvärtom står männen på kvinnors sida när de faller offer för militarismen i Kashmir.”