När den indiska armén sköt den 21-årige gerillaledaren Burhani Wani ökade trycket mot civilbefolkningen i Kashmir. Hittills har 96 personer dött under massiva militärinsatser.
– Nu ifrågasätter många fredsaktivister om icke-våldsteorin verkligen leder någonstans, säger Mushtaq Ul-Haq Ahmad Sikander, journalist och fredsaktivist.
Läget i Kashmir i nordvästra Indien är värre än på länge. I över tre månader har området runt huvudstaden Srinagar varit under undantagstillstånd. Oroligheterna startade den 8 juli, då den indiska armén sköt den 21-årige gerillaledaren Burhani Wani till döds.
Kashmir har varit i centrum för konflikten mellan Indien och Pakistan sedan de båda ländernas självständighet 1948. Civilbefolkningen är van vid oroligheter.
– Men situationen är annorlunda den här gången, säger Mushtaq Ul-Haq Ahmad Sikander från Srinagar.
Skillnaden är att proteströrelsen idag har sina rötter på landsbygden, inte i städerna som tidigare. Det betyder att uppslutningen är bredare, och rörelsen är svårare att kontrollera.
”Människor har noll tilltro
till den indiska staten”
– Efter så många år av konflikt och militarisering har Kashmir kommit till en punkt där människor har noll tilltro till den indiska staten. De har sett hur politikerna gång på gång talat om dialog men sedan behandlat Kashmir som en militärzon, inte en del av resten av Indien, säger Mushtaq Ul-Haq Ahmad Sikander.
När gerillaledaren Boharan Wani dödades väntade sig befolkningen de sedvanliga oroligheterna, med utegångsförbud i några dagar. Men enormt många människor slöt upp vid hans begravning, och protesterna växte snabbt.
– 20 personer miste livet de första två dagarna. Nu har 96 personer dött, och flera tusen skadats, många av de ”pellet guns”, luftpistoler med blykulor, som armén använder. Många har förlorat synen. Minst 7000 unga har arresterats, inklusive människorättsaktivisten Khurram Parvez. En person kan hållas i två år utan tillgång till rättslig hjälp, enligt lagen för allmän säkerhet.
Allt normalt liv har stannat av
Undantagstillståndet pågick i tre månader, och strejkerna som motståndsrörelsen utlyst råder fortfarande. Allt normalt liv i Kashmir-dalen har helt stannat av. Det är åratal av ilska som ligger bakom det laddade läget. 2010 dödades 120 personer i konfrontationer med polis och militär.
– Inga av dödsfallen utreddes då, och staten tog inga steg mot försoning, säger Mushtaq Ul-Haq Ahmad Sikander.
Mushtaq Ul-Haq Ahmad Sikander, journalist och fredsaktivist. Foto: UNESCO MGIEP.
2013 dömdes en man från Kashmir till döden under oklara omständigheter, och hans kropp lämnades aldrig över till hans familj. Året därefter, 2014, drabbades hela Kashmir-dalen av översvämningar. Det här har gjort att Kashmir-bornas redan låga tilltro till regeringen blivit än mindre.
Sedan den senaste krisen startade i juli har alla skolor och universitet har varit stängda, eftersom ingen kan ta sig till skolan. Det finns inte några fungerande transporter, i och med strejkerna som motståndsledarna utlyst. En del lärare har börjat ordna undervisning hemma i sina hus, men det är väldigt begränsat. Ett flertal av eleverna har inte varit i skolan sedan juli, enligt Mushtaq Ul-Haq Ahmad Sikander, journalist och fredsaktivist.
”Det är svårt att inte bli desillusionerad
av brutaliteten runtomkring”
Ett annat problem är att internet och mobiltäckning har gått ned och att det under långa perioder inte har varit möjligt att ringa. Morgontidningarna slutade att komma ut under flera veckor och marknaderna håller fortfarande bara öppet några timmar, på morgonen och kvällen.
– Men det värsta är känslan av att vara fånge i sitt eget land, och den mänskliga tragedin, alla som skadats eller dödats, Mushtaq Ul-Haq Ahmad Sikander, journalist och fredsaktivist.
Du jobbar med dialog och icke-våld, hur har ditt arbete påverkats?
– Sedan upproret startade har jag inte kunnat vara i kontakt med de andra i mitt team, som bor runtom i Kashmir. Vi har inte träffat ungdomarna vi jobbar med, trots att vårt arbete behövs mer än någonsin nu säger Mushtaq Ul-Haq Ahmad Sikander.
Han berättar att många ungdomar han möter i sitt arbete har börjat ifrågasätta icke-våldsidén, om den verkligen leder någonstans.
– Utrymmet för sådana som oss, som förespråkar dialog istället för konfrontation, krymper hela tiden, säger han. Vi kommer fortsätta med vårt arbete med icke-våld, även om det just nu är svårt att inte bli desillusionerad av brutalitet runtomkring. Men vi måste. Det är den enda vägen.
Vad ser du för konsekvenser i längden, finns det någon möjlig väg framåt?
– Det är inte positivt. Istället för att lätta på militariseringen sätter den indiska staten hårt mot hårt, precis som de gjort tidigare. Och det är just den policyn som drivit unga till att ta till vapen, och som gjort personer som Burhan Wani till ikoner, säger Mushtaq Ul-Haq Ahmad Sikander, som är orolig för att protesterna nästa gång de blossar upp i Kashmir kommer att ha pan-islamiska förtecken, och kunna sprida sig till andra delar av landet.
Jenny Gustafsson